Terapi för posttraumatisk stressstörning (PTSD)

terapi

Det finns många olika tillvägagångssätt som kan användas för att behandla posttraumatisk stressstörning.

  1. Överföra störningsmodellen: Syftet här är att göra de faktorer som är mycket skrämmande för patienten mer begripliga. Genom att förklara störningen och dess typiska symtom för patienten skapar terapeuten också en förståelse för ytterligare terapeutiska tillvägagångssätt
    Exempel:
    Enligt vår erfarenhet har till exempel ”bilden av garderoben” visat sig vara till stor hjälp. Om en persons minne är en garderob, kan tankarna kallas kläder. Vanligtvis är kläderna snyggt vikta och lagras i specifika hyllor och fack. När du letar efter ett visst minne, vet du vanligtvis mycket väl var du kan hitta det.
    PTSD-sjukdomsmodellen förstår också traumat som ett minne som finns i denna garderob. Eftersom man ofta känner vad som har upplevts och ihågkommen att vara så konstigt och fruktansvärt och dessutom hände det så oväntat, detta minne är inte veckat och strykat. Du bara "kastar" den i garderoben som den är och smälter dörren. Problemet med sådana skåp är emellertid att när de inte rensas upp, avslöjar de ibland innehållet igen utan att bli frågade, t.ex. vill ha ett helt annat fack i garderoben. För den sjuka personen betyder detta att minnen oavsiktligt kan bryta in på honom. För att skydda dig mot detta är det viktigt att rensa upp garderoben förr snarare än senare. För att göra detta måste du ta ut alla individuella kläder (splinter och fragment av minnen från traumat), titta på dig själv, fälla upp dem och lägga dem i garderoben.
  2. Psykisk återupplevelse av traumat: Tidigare åsikter trodde att minnen eller att ta itu med traumatiska händelser kan leda till en försämring av hela störningen. Detta yttrande kan inte längre hållas i dag (med några få undantag). Den terapeutiska återupplevelsen av traumat är ett mycket ansträngande, men också lovande sätt att förbättra, om det utförs av en terapeut som har erfarenhet av traumeterapi och några viktiga regler iakttas av både patienten och terapeuten.
    • Ordningen på de föreställda (presenterade) händelserna måste motsvara ordningen på de faktiska händelserna.
    • De beskrivna händelserna berättas i den "första personen" och i den "nuvarande".
    • Vid beskrivningen av händelserna bör känslor, tankar och andra intryck också förmedlas.
    • Känslor får inte undertryckas.
    • Patienten har alltid kontroll över hastigheten med vilken man upplever och beskriver

Terapeuten tar hand om patienten under nyck stödjande och särskilt efter mötet diskuterar vad som har beskrivits.
Syftet med detta terapisteg är det så kallade tillvänjning, men också behandlingen av traumat, samt rätt lagring i minnet. Detta innebär att hela händelsen sätts i ett sammanhang till en egen person och därmed blir en permanent händelse under händelsens gång Minskning i ångest kommer. Traumatet blir en del av det förflutna. Traumaspecifika stimuli (lukt, färger etc.) kan också hittas och bearbetas.

  1. Hantera traumat på plats (exponering in vivo):
    Syftet med denna metod är att patienten ska lära sig att acceptera trauma som en del av deras förflutna. För att göra detta besöker terapeuten och din patient händelsens scen. Detta terapisteg kommer å ena sidan att skärpa perspektivet mellan "nu i ögonblicket" och "sedan under traumat" och å andra sidan kommer det också att vara möjligt att arbeta med förståelsen av ens egen "skuld" (t.ex. skulle olyckan inte ha kunnat förhindras här alls ). Patienten kan också uppleva att katastrofen inte kommer att upprepa sig om han är på samma plats (t.ex. att köra förbi en olycksplats eller stanna där).
  2. Kognitiv omstrukturering:
    Liksom med många andra psykiska störningar innebär PTSD en tänkandeförändring. Ofta känner människor som har upplevt trauma isolerat från andra, ändrar syn på världen eller sig själva eller ibland känner till och med att traumatet inte längre är livskraftigt. Personer med PTSD är också ofta benägna att uttalas rasande eller starka utbrott av ilska. Att ändra dessa tankemönster och därmed förbättra patientens livskvalitet måste därför också vara målet för traumeterapi. Här är det t.ex. från terapeutens sida för den logiska analysen av förankrade tankelinjer eller för utveckling av alternativa tankelinjer. (t.ex. tankar som "Världen är farlig", "Du kan inte lita på någon längre" eller "Jag är alltid otur")
  3. Stresshanteringsträning: Denna term inkluderar t.ex. Avkopplingsmetoder (progressiv muskelavslappning, autogen träning, etc.), andningstekniker, självförtroende, "tankestopp" -träning. Dessa förfaranden bör kompletteras med ovanstående används för att mäta det allmänna upphetsningstillståndet (sömnlöshetNervöshet eller nervositet)
  4. hypnoterapi: Hypnos ger tillgång till det "omedvetna" och är därmed ett sätt till de okända delarna av traumet. Det finns dock en risk för dissociation.
    dissociation:
    Dissociation beskriver en förändring i egen uppfattning, ens eget tänkande, men också en egen kontrollerad rörelse. Ofta kommer patienter utan en specifik trigger ut i detta tillstånd, vilket uppfattas som mycket konstigt av miljön. Du är inte "helt i världen" här. Du är t.ex. svarar inte och kan inte röra sig. Efter ett tag försvinner dessa symtom och patienter kommer ofta inte ihåg vad som hände.
  5. Ögonrörelsedensibilisering / EMDR: Detta är en ganska ny metod för traumeterapi. Under terapin följer patientens ögon fingern på terapeuten som sitter framför honom. Patienten uppmanas att komma ihåg olika trauma-relevanta situationer, inklusive tankar och känslor associerade med dem. Även om den faktiska mekanismen fortfarande är oklar leder ögonrörelserna som utförs samtidigt som traumatankarna till en förbättrad bearbetning av upplevelsen.
    Författarens anmärkning: Det hela låter lite som "Voodoo", men författaren till dessa linjer har faktiskt fått viss personlig erfarenhet och måste därför säga att det fungerar. Trauma kan förlora sin skräck.
  6. Medicin: För närvarande används antidepressiva medel (SSRI eller tricykliska medel) vanligtvis i stödjande traumeterapi (se även Antidepressiva). bensodiazepiner (valium ®, Tavor ®, oxazepam) hör hemma till slutenvårdsbehandling under en kort tid.De får under inga omständigheter användas i poliklinisk behandling, eftersom det finns en ökad risk för missbruk.