Diagnos av epilepsi

introduktion

Om man misstänker epilepsi bör en neurolog konsulteras för att få klarhet. Ett antal diagnostiska alternativ är tillgängliga för att diagnostisera epilepsi. Andra sjukdomar som orsakar liknande symptom kan också uteslutas.

För ytterligare behandling är det viktigt att veta vilken typ av epilepsi det kan vara, så en noggrann undersökning av hjärnan och dess funktioner är avgörande.

Diagnostiska procedurer

De viktigaste faktorerna för diagnos av epilepsi är medicinsk historia och extern historia; Det är till exempel bra om en observatör imiterar anfallsförloppet.

Dessutom en EEG (Electoencephalogram) skriven av hjärnvågor. Det är möjligt att spela in under sömn (sömn EEG), som en långvarig EEG eller som en provokations EEG.
Det senare är ett försök att utlösa ett epileptiskt anfall med hjälp av en provokationsmetod som sömnmangel, hyperventilering eller ljusstimulering.

Avbildningsmetoder som ett datortomogram (CT) eller ett magnetiskt resonans-tomogram är lämpliga för att upptäcka eller utesluta en strukturell förändring i hjärnan som orsak. Vaskulära missbildningar kan dokumenteras med hjälp av angiografi, en metod för vaskulär avbildning.

Dessutom kan speciella undersökningar (SPECT = enkelfotonemissionstomografi, PET = positronemissionstomografi) användas för att visa blodflödet och metabolism.

Ett blodprov kan också ge diagnostisk information om förekomsten av epilepsi. Bestämningen av enzymet kreatinkinas (CK) och hormonet prolaktin, som är förhöjda hos en femtedel av patienterna, är användbara här.

Slutligen bör ytterligare undersökningar genomföras för att utesluta symptomatiska orsaker, som bör ordnas beroende på den misstänkta diagnosen och differentiell diagnos.

Om man misstänker epilepsi används en MRI och en EEG som standarddiagnostik utöver sjukhistorien.

Läs mer om ämnet: Epilepsi

MR av hjärnan

Om man misstänker epilepsi bör en MR-hjärna göras som standard, men särskilt hos yngre människor. För detta bör det finnas tydliga symtom på ett epileptiskt anfall för att undvika en eventuellt onödig undersökning. Hos många personer med epilepsi kan en orsakssakförändring i hjärnan ses i hjärnans MRT. Denna strukturella förändring är också känd som en "lesion" och förekommer ofta i karakteristiska regioner såsom den temporala loben.

Läs vidare under: MR av hjärnan

EEG

EEG, dvs. elektro-encefalogrammet, är en mycket viktig komponent i diagnosen epilepsi. Här mäts och härleds hjärnvågor på olika punkter på huvudet. De återspeglar aktiviteten hos nervcellerna i hjärnan och har karakteristiska mönster för vissa vakenhetstillstånd. Dessa mönster är potentialer som varierar i höjd beroende på om man sover eller är vaken.

Om epilepsi förekommer kan mönster som är typiska för epilepsi ofta också finnas. Dessa inkluderar till exempel så kallade "spikar", "skarpa vågor" och "spikar och vågor", som endast är en beskrivning av potentialens representation. Beroende på den punkt där dessa mönster härleds kan slutsatser dras om lokaliseringen av de orsakande hjärnstrukturerna. I vissa epilepsisyndromer kan dessa mönster också visas i typiska sekvenser.

Det bör emellertid noteras att epilepsi också kan vara närvarande utan bevis för specifika potentialer och att omvänt i sällsynta fall kan specifika potentialer mätas i isolerade fall utan att epilepsi finns.

Läs mer på: EEG

Sov EEG

Det är ofta svårt att hitta karakteristiska potentialer direkt när man utför en EEG. Det finns många typer av epilepsi och epilepsi symtom som förekommer huvudsakligen på natten.

Därför kan det vara vettigt att utföra en sömn EEG för vissa drabbade. Detta utförs vanligtvis i ett så kallat sömnlaboratorium. Elektroderna är fästa innan de går i vila och EEG spelas in över natten. Detta kan ofta vara till stor hjälp vid diagnostisering av epilepsi.

Långsiktig EEG

I vissa fall är det inte så lätt att registrera vissa potentialer och mönster med en EEG eftersom ingen kan förutsäga när ett epileptiskt anfall kommer att inträffa. Dessutom kan en pålitlig diagnos av epilepsi inte alltid ställas snabbt. I dessa fall kan en långsiktig EEG-mätning vara användbar. En EEG-mätning utförs under en längre tid, ofta under 24 timmar. Detta möjliggör ett mer representativt uttalande om sannolikheten för en befintlig epilepsi.

SPECT

En SPECT-undersökning, dvs enkelfotonemissionstomografi, kan vara ett användbart diagnostiskt verktyg för vissa patienter. Detta är exempelvis fallet vid epilepsi bekräftat av symtomen, dvs kliniskt, utan bevis för en orsakande skada i MRT.

SPECT kan ge information om möjliga cirkulationsstörningar i vissa delar av hjärnan. Detta kan vara särskilt viktigt när kirurgi är ett alternativ.

SÄLLSKAPSDJUR

En PET-undersökning, även känd som positronemissionstomografi, visar metaboliska processer i hjärnan. Frågan uppstår om det finns områden i hjärnan som har en reducerad ämnesomsättning, dvs hypometabolism, eller en ökad ämnesomsättning, dvs hypermetabolism.

Dessa kan vara orsaken till epilepsi och är inte tillräckligt representerade i MRT. Dessutom kan en PET-undersökning vara till stor hjälp innan en möjlig operation.

Läs mer om ämnet: Positronemissionstomografi

Blodvärde

Ett blodantal kan ha en stödjande funktion vid diagnosen epilepsi. Olika värden undersöks här. Det är användbart att kontrollera ditt blodsocker för att identifiera en möjlig orsakssockerkris. En kontroll av olika elektrolyter kan också ge information om orsaken. Om man misstänker en hjärninfektion bör en CSF-punktering utföras.

Ett annat karakteristiskt värde i blodantalet är det så kallade kreatinkinas. Detta är högre med ökad aktivitet och muskelspänning. Därför ökar den under en epileptisk attack med muskeltryckningar och når sitt maximala värde ca 6 timmar efter epileptiska attacken.