Den förkalkade njuren

Vad är en förkalkad njure?

Den förkalkade njuren (även kallad nefrocalcinos) är en sjukdom där mer kalcium deponeras i njurarna. Orsakerna kan vara mycket olika, men främst är en metabolisk störning orsaken. Konsekvenserna är njurfunktion upp till fullständigt njursvikt.

Ibland används också en förkalkad njure för att hänvisa till förkalkningen av njurartären, dvs. kärlet som förser njurarna med blod. I detta fall kan njurfunktionen också försämras. Orsakerna till sjukdomen är emellertid mer benägna att hitta i hjärt-kärlsjukdomar, dvs i kalcium- och fettavlagringar i kärlen.

Orsakerna till en förkalkad njure

Orsakerna till en förkalkad njure är vanligtvis en störd kalciummetabolism. Till exempel kan ökad absorption i tarmen leda till fler kalciumavlagringar i njurarna. Benmetabolismen kan också producera mer kalcium än vanligt och därmed leda till en ansamling av kalcium.

I de flesta fall är en befintlig nedsatt njurfunktion också involverad i utvecklingen av sjukdomen. På grund av den nedsatta njurfunktionen utsöndras inte längre kalciumet tillräckligt, utan det samlas i njurarna. Detta förvärrar i sin tur njurfunktionen, vilket kan skapa en ond cirkel.

Insättningarna kan också förekomma i samband med andra sjukdomar såsom lagringssjukdomar eller tumörsjukdomar. Detta förändrar hur kalcium bearbetas i kroppen, vilket kan leda till kalciumavlagringar. Medfödda njursjukdomar kan dessutom leda till nedsatt njurfunktion, vilket kan uppstå även före födseln. Som ett resultat förekommer njurförkalkningar även hos barn.

Förkalkning av njurarna kan också förekomma i form av njursten, i vilket fall förkalkningen samlas på ett ställe och bildar en sten i njurvävnaden.

Ta reda på allt om ämnet här: Nedsatt njurfunktion.

Njursten

Njursten är ackumulering av kalciumavlagringar på en specifik plats så att så kallade konkretioner uppstår där. Anledningen till detta är ofta i för lite drickande i kombination med en diet som är rik på oxalat (t.ex. spenat). Återkommande urinvägsinfektioner, av vilka några når njurarna, främjar också utvecklingen av njursten. Om metaboliska sjukdomar uppstår som ökar utsöndringen av kalcium i urinen eller om denna utsöndring störs, samlas mycket kalcium i njurarna. Detta kan också leda till utveckling av njursten.

När det gäller njursten har familjära ansamlingar rapporterats, varför det antas att sjukdomen är genetisk. Vanligtvis är stenarna ursprungligen osynliga. Symtom uppträder endast när stenen lossnar och fastnar i urinledaren eller när den hindrar ingången till urinvägarna i njurbenet. Resultatet är kolikliknande smärta, ibland vad som kallas hematuri, i vilket blodceller tränger in i urinen och urinen blir röd som ett resultat.

Sjukdomen kan bäst diagnostiseras vid ultraljud. Där sticker stenarna ut som en blixtning i njurvävnaden. Njurstenen kan också upptäckas vid annan avbildning, t.ex. röntgenstrålar eller CT.
Terapi består av att ta bort njurstenen. Detta kan göras med hjälp av en operation eller även genom chockvågsterapi. Därefter bör drabbade människor se till att de dricker tillräckliga mängder, och det finns också läkemedel som förbättrar utsöndring av kalcium, vilket innebär att mindre kalcium absorberas i njurvävnaden.

Ta reda på allt om ämnet här: Njursten.

Symtomen på en förkalkad njure

En förkalkad njure är ofta en tillfällig upptäckt, eftersom det initialt förekommer små eller inga symtom. Först när sjukdomen är väl avancerad kan de första symtomen märkas.

Förkalkningen av njurarna leder främst till störningar i utsöndring. Till exempel kan fler proteiner komma in i urinen, vilket ibland leder till skummande urin. Blandningar av andra celler, såsom röda blodkroppar, kan också ses i urinen.
Om njurfunktionen är starkt begränsad inträffar vattenhållning, särskilt i benen. Detta antyder att njurarna inte längre utsöndrar tillräckligt med vatten.

Du kan hitta mer information om detta ämne här: Symtom på nedsatt njurfunktion.

Smärta i den förkalkade njuren

En förkalkad njure orsakar vanligtvis inte smärta till en början. Men om kalcium deponeras i form av riktiga njursten, kan dessa förhindra urinen från att rinna ut. Urin samlas i njurarna, vilket kan kännas som smärta.

Vanligtvis förekommer stenar inte på båda sidor samtidigt, så att smärtan bara kan kännas på ena sidan. De drabbade klagar vanligtvis på flanksmärta.

Diagnosen av förkalkad njure

Diagnosen av den förkalkade njuren görs bäst vid ultraljud. Förkalkningar i vävnaden kan ses särskilt väl där. Ett blodprov kan också ge bevis på njurförkalkning. Å ena sidan kan njurfunktionsvärdena bestämmas där. Om dessa minskas, indikerar detta minskad njurfunktion. Typiskt ökas kreatininet och GFR (filtreringshastighet för njurkroppar) minskas. En ökad nivå av kalcium i blodet kan också ibland ses.

Urinen bör också undersökas. Om detta är särskilt surt, indikerar detta också kalkavlagringar. Förkalkningen kan förstöra njurkropparna, vilket kan leda till en ökad utsöndring av protein och celler. Dessa kan också bestämmas i urintestet med U-Stix.

Läs mer om ämnet här: Urintestet.

Vad ser du i ultraljudet?

Förkalkade njurar kan producera mycket olika bilder på ultraljud. Om till exempel en njursten visas, visar ultraljudet en klar ljusning av stenen. Detta fenomen är vanligtvis ensidigt och kan inte observeras på båda njurarna samtidigt.

Vid sjukdomar som drabbar hela kroppen (t.ex. metaboliska sjukdomar) påverkas båda njurarna vanligtvis lika. Kalkstänk i njurarna (många små vita fläckar) eller en allmän ljusning av njurvävnaden kan observeras.

Läs också artikeln: Ultraljud i buken.

Terapi av den förkalkade njuren

Terapi med den förkalkade njuren är initialt konservativ (behandling som sker genom medicinering eller fysioterapi) och riktar sig mot den underliggande sjukdomen som orsakade förkalkningen. Om orsaken är för hög kalciumnivå, bör en låg-kalciumdiet observeras. Det finns också läkemedel som gör att mer kalcium utsöndras. Detta förhindrar att den deponeras i njurarna.

Alternativ för konservativ terapi inkluderar också ökat vätskeintag. På grund av den ökade allmänna utsöndringen kan mer kalcium också lösas i urinen och därmed transporteras ut ur kroppen. En annan sjukdom som kan orsaka en förkalkad njure är renal tubular acidosis, vilket leder till funktionsstörningar i njurarna och därmed till en felaktig eliminering av elektrolyter. Beroende på typen av renal tubular acidosis, används olika läkemedel som leder till ökad eller minskad natriumutskillelse eller förändringar i kaliumutsöndring. Diuretika (vattentabletter) kan också tas.

Rätt näring

När det gäller den förkalkade njuren, bör ett lägre kalciumintag säkerställas i kosten. Eftersom kalcium främst finns i mejeriprodukter bör mjölk, yoghurt, kvark, pudding och ost undvikas om möjligt.

Dessutom bör du inte konsumera livsmedel som innehåller relevanta mängder oxalat. Oxalatet bildar ett komplex med kalcium i njurarna och främjar därmed utvecklingen av njursten. Oxalat återfinns i blåbär, rödbeta, spenat, schweizisk chard, persilja etc.

Läs mer om detta ämne på: Kost för urin stenar.

När behöver jag en operation?

En operation söks vanligtvis om konservativa behandlingsalternativ inte ger önskad effekt. Om till exempel njursten också förekommer i den förkalkade njuren, bör dessa tas bort kirurgiskt.
Operationen är vanligtvis mycket liten eftersom den kan utföras med instrument som kan skjutas längs hela urinvägarna. Ofta behövs endast ett litet eller inget buksnitt.

En operation kan också vara användbar om den underliggande sjukdomen kan behandlas kirurgiskt.Detta är till exempel fallet med den sköldkörteln som fungerar inte. Om detta leder till ett ökat tillförsel av kalcium i kroppen kan avlägsnande av sköldkörteln förbättra den förkalkade njurarna.

Dessa operativa alternativ finns

När det gäller den förkalkade njuren måste man skilja mellan olika kirurgiska alternativ som används beroende på sjukdomens svårighetsgrad. Om njursten redan har bildats kan de tas bort endoskopiskt, dvs med hjälp av en anordning på ett långt rör. Stenarna kan också förstöras med hjälp av chockvågsterapi, stenfragmenten kan då också behöva hämtas från njurarna endoskopiskt. Öppen operation är sällan nödvändig för stenar.

Om njurarna är särskilt kraftigt förkalkade händer det ibland att dess funktion är så begränsad att en del av eller hela njuret måste tas bort. Man skulle kunna undvika en sådan operation om möjligt genom andra terapeutiska åtgärder.

För mer information, se: Terapi av njursten.

Förloppet för sjukdomen i den förkalkade njuren

Förkalkad njursjukdom fortskrider utan behandling för sjukdomen. Även om initialt bara små förkalkningar deponeras ökar detta med tiden. Njurarna förekommer därför initialt, till exempel i ultraljud, med endast lättare vävnad. Gradvis komponeras dock kalciumavsättningen tills det finns många små kalciumstänk eller en eller flera njursten utvecklas.

Samtidigt förvärras njurfunktionen av kalciumavlagringarna, så att avfallsprodukter från ämnesomsättningen utsöndras sämre, vätska utsöndras inte heller tillräckligt vid någon tidpunkt och vattenretention uppstår som ett resultat av denna njurinsufficiens.