Diagnostik för cancer i gallkanalen

Notera

All information som ges här är endast av allmän karaktär, tumörterapi tillhör alltid en erfaren onkolog (tumörspecialist)!

diagnos

Om man misstänker ett karcinom i gallvägen, frågas patienten först i detalj (anamnese). En särskild sökning görs efter symptomen som tyder på gallvägar. Sedan patienten fysiskt undersökta. Det första som ofta inträffar är en gulning av huden (Gulsot) på. I vissa fall kan tumören känna en smärtfri, knubbig gallblåsan i högra övre buken när tumören täcker gallblåsan.Courvoisiers symbol).I avancerade fall kan den faktiska tumören bli påtaglig.

Vid analys av blodet (laboratorium) kan vissa blodvärden indikera en sjukdom i gallvägarna. Till exempel gamma-glutamyltransferas (Gamma-GT), alkaliskt fosfatas (AP) och bilirubin ökat, vilket indikerar en uppbyggnad av gallan men är inte specifik för cancer i gallleden. Dessa blodparametrar kan också ökas i fallet med andra gallvägshinder, till exempel en gallsten.

Så kallade Tumörmarkörer är ämnen i blodet som ofta finns i vissa typer av cancer och kan således indikera en cancer. De spelar inte en väsentlig roll i den första diagnosen gallblåsarkarcinom, eftersom det inte är ovanligt att falska positiva resultat erhålls. Men om ett visst tumörmarkörvärde har visat sig vara förhöjt före operationen, vilket försvinner efter operationen, kan denna markör användas särskilt bra för att förhindra tumören att bryta ut igen (Tumöråterfall) att känna igen. Tumörmarkörer som kan ökas vid cancer i gallleden är: CA 19-9 och CEA.

En hel serie diagnostiska metoder måste genomföras inte bara för den slutliga diagnosen utan också för klassificeringen av tumörstadiet.

• sonography

Med sonography (Ultraljud), bukorgan bedöms icke-invasivt och utan exponering för strålning. De expansion av tumören, omfattningen av Försvagning av gallgången bedömd och misstänksam eller uppenbar drabbade lymfkörtlar upptäckt i buken. Eftersom metoden är enkel att använda och inte belastar patienten, kan den upprepas ett antal gånger och särskilt användas för framstegskontroll och uppföljning.

• Datortomografi

De Datortomografi (CT) skapar skiktbilder med hjälp av röntgenstrålar och kan ge information om tumörens omfattning, om det rumsliga förhållandet till angränsande organ (infiltration), om lymfkörtel involvering och även om avlägsna metastaser. Ofta en CT-skanning av både buken och bröstet (bröstkorg) som behövs för att bedöma alla metastatiska vägar (lever och lungor).
De Magnetisk resonansavbildning (MR av buken).

• Endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi (ERCP)

I denna undersökningsmetod avanceras ett endoskop med sidovyn (duodenoskop) till tolvfingertarmen och Major duodenal papilla (Papilla Vateri, Faderns papilla) sonderade. Detta är munnen på den gemensamma kanal i levern, gallblåsan (ductus coledochus) och bukspottkörteln (ductus pancreaticus). Om det inte lyckas trycka instrumenten in i gallgången är det nödvändigt att skära upp papilläröppningen för att bredda öppningen. Denna åtgärd kallas Papillotomy eller sfinkterotomi.

Det andra steget i utredningen är Kontrast media mot flödesriktningen för matsmältningsjuicer (retrograd) injiceras i dessa passager. Under injektionen av kontrastmediet tas en röntgenstråle från övre buken. Kontrastmediet begränsar således passagerna (stenoser) gå igenom gallsten eller tumörer framträdda, synliga och därmed utvärderbara. En gallkanalkarcinom visas som lång förträngning (Stenos) i gallvägarna och extremt bredare (dilaterad) Gallväg i levern innan tumören smalnar. Du kan också använda endoskopet för att ta ett vävnadsprov från tumören (biopsi) och låta patologen undersöka vävnaden (histologiskt) under mikroskopet, vilket kan bekräfta den misstänkta diagnosen cancer i gallleden.

Terapi kan utföras under samma session under ERCP.

Till exempel kan en gallsten avlägsnas med ett infogat instrument eller, i fall av förträngning orsakad av tumörer eller inflammation, genom att sätta in ett Plaströr eller metallrör (stent) gallutflödet kan återställas.

• Perkutan transhepatisk kolangiografi (PTC)

Om visualiseringen av gallvägen med ERCP inte lyckas finns det möjlighet att utföra perkutan transhepatisk kolangiografi. I denna metod är levern genomborrad (punkterad) genom huden med en ihålig nål och en gallkanal hittas. Liksom med ERCP, injiceras också ett kontrastmedel för att visualisera gallkanalerna med hjälp av en röntgenstråle. Det är också möjligt på detta sätt att tappa gallan till utsidan via en så kallad perkutan transhepatisk dränering (PTD) för att avlägsna en eftersläpning i gallkanalerna. När det gäller tumörer som inte är driftskompatibla, kan detta ge lättnad från svår gulsot.

• Bröstkorgsröntgen

En översikt röntgen av bröstet (röntgen av bröstet) görs för att ge information om metastas i lungorna.

Läs mer om ämnet: Röntgen av bröstet (röntgen av bröstet)

• Endosonografi (endoluminal ultraljud)

Vid en endoskopisk ultraljudsundersökning, som med en gastroskopi (esofago-gastro-duodenal endoskopi), skjuts ett rör först in i tolvfingertarmen (doudenum) i omedelbar närhet av tumören. I denna undersökning finns emellertid ett ultraljudshuvud i slutet av slangen istället för en kamera. Med denna metod kan spridningen av tumören i djup (infiltration) synliggöras genom att placera givaren på tumören och (regionala) lymfkörtlar i närheten av gallblåsan kan också bedömas.

En besläktad metod är intraductal gallvägssonografi, som kan användas under både ERCP och PTC. För detta ändamål införs en minisond direkt i det drabbade gallvägen och utvärderas med ultraljudet. Om gallkanalväggen är infekterad med tumörer, verkar den förtjockad vid ultraljud och kännetecknas av förlusten av den karakteristiska skiktningen av slemhinneväggen. Dessutom kan infiltrationen av angränsande strukturer genom tumören bedömas med denna metod.

• laparoskopi

I avancerade tumörstadier är det ibland nödvändigt att utföra en laparoskopi för att korrekt bedöma den regionala omfattningen, bukhålans involvering (peritoneal karcinos) och levermetastaser. Under denna procedur, som genomförs under generell anestesi, kan olika instrument och en kamera införas genom snitt i buken på huden och därmed kan tumörens spridning observeras. På detta sätt, om nödvändigt, tas ett vävnadsprov (biopsi) så att patologen kan bedöma tumören i termer av vävnad (histologiskt) under mikroskopet.