Njurhormoner

Inkludera hormoner tillverkade i njurarna

  • Calcitriol också
  • erytropoietin

Bildning av erytropoietin

Detta glykoproteinhormon som Njurhormon blir omkring hos vuxna 90% i njure och i liten utsträckning i lever såväl som i hjärna hos fostrar produceras hormonet huvudsakligen i levern.
I njuren är celler i blodkärlen (kapillärer, endotelceller) ansvariga för produktionen. Du börjar syntetisera erytropoietin efter att ha gått igenom Faktor HIF-1 (Hypoxiainducerbar faktor 1) stimulerades.
Denna faktor beror direkt på syretrycket. Om trycket är lågt, är stabiliteten hos HIF-1 och därmed erytropoietinBildning, vid högt tryck, visar emellertid HIF-1 instabilitet, varvid syntesen av hormonet reduceras. När det gäller hormonsyntes fungerar HIF-1 som en transkriptionsfaktor.
Genom transkription av dessa njurhormoner förstår man översättningen av Genstruktur (DNS = Deoxiribonukleinsyra) i proteiner, i detta fall i hormonet erytropoietin. HIF-1 består av två olika underenheter (alfa, beta). Först, när det finns brist på syre, migrerar alfa-subenheten för HIF-1 in i cellkärnan och där binds till beta-subenheten. Den kompletta HIF-1 binds efter tillsatsen av ytterligare två faktorer (CREB, p300) till motsvarande del av genomet (DNA), där informationen om strukturen för hormonet erytropoietin finns. På grund av dess bindning möjliggör HIF-1 informationen att läsas och därmed översättas till en proteinstruktur. Således görs hormonet i slutändan.
Receptorerna för hormonet erytropoietin är mer omogna på ytan röda blodceller (erytroblaster), som ligger i Benmärg ligger.

Illustration av njurarna

Bild: Plan sektion genom en höger njur framifrån
  1. Njurbark - Njurbark
  2. Njurmedulla (bildad av
    Njurpyramider) -
    Medulla renalis
  3. Njurbukta (med fyllande fett) -
    Renal sinus
  4. Calyx - Calix renalis
  5. Njurbäcken - Pelvis renalis
  6. Ureter - URINLEDARE
  7. Fiberkapsel - Capsula fibrosa
  8. Njurspelare - Columna renalis
  9. Njurartär - A. renalis
  10. Njurar - V. renalis
  11. Njurpapil
    (Tips om njurpyramiden) -
    Njurpapil
  12. Binjurar -
    Glandula suprarenalis
  13. Fett kapsel - Capsula adiposa

Du kan hitta en översikt över alla Dr-Gumpert-bilder på: medicinska illustrationer

Reglering av erytropoietin

Hormonet produceras beroende på syretillförseln i blodet. Om det bara finns lite syre (hypoxi) sker frisättningen av erytropoietin, vilket stimulerar erytroblasterna att mogna. Detta innebär att fler röda blodkroppar är tillgängliga som syrebärare i blodet och motverkar hypoxi genom den ökade syretransporten. Om det å andra sidan finns tillräckligt med syre, produceras inget erytropoietin och antalet röda blodkroppar ökar inte (negativ feedback). Sammantaget representerar de röda blodkropparna en markör för blodets syremättnad, eftersom de binder syret med hjälp av hemoglobinet som de innehåller och transporterar det till olika vävnader via blodomloppet.

Effekten av erytropoietin

De erytropoietin njurarna och levern reglerar syrehalterna i blodet. Speciellt verkar detta hormon på transport av syre i blodet genom att orsaka reproduktion och mognad av röda blodceller (erytrocyter) som transporterar syre i blodet. Erytropoietinet, som i hjärna finns bara i hjärnans blodkärl, eftersom det beror på den så kallade Blod-hjärnbarriär kan inte lämna detta rum. Dess funktion förstås inte helt, det antas att det skyddar nervceller från skador när det saknas syre (neurobeskyttande effekt).
Inom medicin finns det konstgjorda (genetiskt) tillverkad erytropoietinapplikation. Hos patienter med Anemi (anemi) och Njursvikt, där njurarna inte längre kan producera hormonet självt, administreras erytropoietin för att stimulera blodbildning och på detta sätt för att eliminera njuranemi.
Även med anemi av en tumör eller efter kemoterapi hormonet erytropoietin används.
Inom idrotten används hormonet erytropoietin också som förbjudet doping. Eftersom mängden röda blodkroppar ökar efter att ha tagit detta hormon ökar blodets syretransportkapacitet samtidigt. Som ett resultat når mer syre musklerna och andra vävnader, vilket innebär att ämnesomsättningen (till exempel för muskelrörelse) kan fungera mer effektivt och längre. Resultatet är en växande prestanda hos idrottare.