Talterapi

definition

Talterapi är ett medicinskt och terapeutiskt område som behandlar både diagnos och terapi av tal-, röst-, svälj- eller hörselskador hos patienter i alla åldrar. Med hjälp av speciella övningar försöker logopeder att identifiera de komplexa störningsmönstren som finns och förbättra kommunikationsförmågan och svällande störningar som kan vara närvarande. Talterapi bygger på patientens samarbete i regelbundna sessioner för att lära sig och tillämpa specifika övningar som är speciellt anpassade till den aktuella störningen. Läkemedel ingår inte i behandlingen.

Vem har nytta av talterapi?

Olika störningar kan diagnostiseras och behandlas som en del av talterapi. Talterapi gynnar patienter i alla åldrar som lider av tal-, röst-, svälj- eller hörselskador. Beroende på ålder och befintlig sjukdom måste terapibegreppen och målen anpassas individuellt.

Områdena för talterapi kan variera avsevärt hos barn och vuxna. Barn drar nytta av talterapi främst i samband med talutveckling och artikulationsstörningar.

Tala och förstå språk hos barn utvecklas i en specifik ordning med specifika milstolpar som bör uppnås under en viss tid.
Om detta händer försenat eller felaktigt kan det leda till ett betydande språkunderskott och en ökad risk för läs- och stavsvårigheter. Barn med artikulationsstörning som lisp drar också nytta av talterapi. Det märks också hos dessa barn att de har en ytterligare svällande störning utöver lisp.

Läs mer om detta ämne på: Dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter: en begreppsmässig avgränsning

Hos barn som lider av en hörselstörning utvecklas ofta en försenad språkutveckling under dagen, eftersom deras förmåga att tala såväl som begreppsbildning - och språkförståelse - påverkas. De kan också förbättra sin kommunikationsförmåga genom talterapi. Dessutom kan taleterapi också hjälpa barn med störningar i flödet av tal, till exempel stamning, eller med störningar i talproduktion på grund av medfödda missbildningar.

Läs mer om detta på: Hörselnedsättning hos barn

Hos vuxna förekommer tal-, tal- och röststörningar främst i samband med skador på hjärnan. Dessa kan till exempel uppstå som ett resultat av en traumatisk hjärnskada, en stroke, en tumör eller en degenerativ sjukdom såsom multipel skleros eller Parkinsons sjukdom. Talterapi kan förbättra talproduktion, talmotorik och eventuellt befintliga svällande störningar hos dessa patienter.

Hur fungerar taleterapibehandlingen?

Talterapibehandlingen kan startas akut under en sjukhusvistelse, i en rehabiliteringsklinik eller på poliklinisk basis i en taleterapipraxis.

I början av varje behandling utförs en detaljerad diagnos för att klargöra störningen. Den behandlande logopeden använder målinriktade tester för att bestämma vilka talområden som är nedsatta och framför allt i vilken utsträckning dessa störningar finns.

I samband med de medicinska fynden utgör testerna av resultaten basen för att planera terapikonceptet som är individuellt anpassat till patienten.

Talterapibehandlingen kan sträcka sig över en lång tid och baseras på olika övningar och tekniker. En viktig komponent är olika tal-, andnings- och sväljningsövningar samt utveckling av vissa motoriska taltekniker. Detaljerad rådgivning till patienter och deras anhöriga om sjukdomen, dess orsaker och möjliga behandlingsmål är av särskilt vikt.

Dessutom bör instruktioner ges för att utföra övningarna oberoende så att terapiens framgång kan förbättras ytterligare. Hur snabbt den önskade behandlingsframgången uppnås beror inte bara på störningen och dess omfattning, utan också av samarbetet mellan patienten och deras anhöriga och kräver mycket tålamod och uthållighet. Sammantaget kan man dock säga att taleterapi vanligtvis alltid hjälper till att förbättra och ibland kan till och med nästan helt eliminera problemet.

Vem bär kostnaderna för talterapi?

Om en patient behöver taleterapi uppstår alltid frågan om vem som ska betala för behandlingen. Receptet för behovet av talterapi måste utfärdas i förväg av en öron-, näs- och halsspecialist, en neurolog, en barnläkare eller en tandläkare.

I vissa fall är ett recept från din husläkare tillräckligt. Om detta är medicinskt nödvändigt betalar det lagstadgade eller privata sjukförsäkringsbolaget vanligtvis för terapin. Barn och ungdomar upp till 18 år är i allmänhet undantagna från ytterligare betalningar. En extra betalning kan vara nödvändig för vuxna över 18 år. Det beror helt på sjukförsäkringsbolaget och behovet av behandling.

För patienter som inte är undantagna från medbetalningar krävs en 10% av sjukförsäkringsnivån samt en försörjningsavgift. Terapin för läs- och stavsvagheter, som också kan utföras som en del av taleterapi, är vanligtvis en av de privata fördelarna och omfattas inte av sjukförsäkring.

Vilka övningar kan jag göra själv?

En framgångsrik taleterapibehandling tar mycket tid och tålamod och är bara framgångsrik om patienterna visar mycket initiativ för att göra övningarna hemma utanom övningstimmarna. Så att patienterna är motiverade och stöttade i att utföra dessa övningar är det därför av stor vikt att inkludera familjen eller viktiga vårdgivare i behandlingen och att utbilda dem i korrekt utförande av övningarna.

Det finns många enkla och snabba övningar som också kan utföras i vardagliga situationer och som kan förbättra terapiens framgång betydligt. Speciellt med små barn finns det utmaningen att integrera dessa övningar i vardagen. Detta kan uppnås på ett lekfullt sätt eller i form av små tävlingar. Tal-, tal- och röststörningar kan snabbt förbättras genom att göra läpp-, tung- och puffrörelser enkelt.

Läppövningar stärker läpp- och tungmusklerna, förbereder bildningen av ljud och förbättrar membranaktiviteten. Sammantaget används de för språkförberedelser. Enkla läppövningar inkluderar dricka från sugrör eller blåsa ut ett ljus. Musklerna stimuleras också genom att hålla en penna med läpparna eller blåsa upp en ballong.

Tungövningar stärker också musklerna och tjänar till att främja språk. Till exempel är det bra att sticka ut tungan och flytta den i olika riktningar. Du kan också gå längs tänderaden med tungan eller försöka flytta tungans spets långsamt mot näsan. Du kan också försöka rulla tungan eller klicka på tungan.

När patienter har ett problem med uttal, till exempel lisp, är det ofta bra att öva och bråka. Detta tränar uppfattningen om hur ljudet normalt ska låta.

Många patienter och särskilt små barn har ofta svårt att skilja B och P från varandra. Detta kan till exempel främjas genom att använda ett pappersark. Du tar ett papper, håller det framför din mun och säger ord med B och P växelvis, med papperet rörligt med P.

Andningsövningar som att hålla andan eller medvetet puffa ut en liten mängd luft långsamt kan också vara till hjälp för tal- och talstörningar. Detta kan övas hemma genom att långsamt blåsa ut ett ljus, försöka flytta en bomullskula genom att blåsa ensam eller, särskilt med små barn, blåsa såpbubblor på ett lekfullt sätt.

När det gäller patienter med sväljningsstörningar kan man försiktigt äta hemma för att äta långsamt och bara konsumera små portioner. Dessutom bör du alltid hålla munnen stängd varje gång du sväljer. Svälja kan övas väl med lätt förtjockade livsmedel eller yoghurt. Genom torr sväljningsövningar kan halsmusklerna ytterligare förstärkas och ytterligare främja terapiens framgång.