Strukturera atletisk prestanda

definition

Struktureringen av idrottsprestanda är ett mycket viktigt delområde av träningsvetenskap. Målet är att ta reda på vilka funktioner (Partiella tjänster, färdigheter etc.) Påverka idrottsprestationen.
Till exempel 100 meter sprint: Vilka förmågor / färdigheter måste en idrottare ha för att uppnå optimal prestanda i 100 meter sprinten.
Förutom strukturering finns det två andra ansvarsområden för utbildningsvetenskap:

1. Tillhandahållande av meningsfulla / autentiska kontrollförfaranden (Vilka mätmetoder kan funktioner kontrolleras?)
2. Fastställande av jämförande standarder (Vilka förmågor / färdigheter bör idrottare i en viss grupp, t.ex. elever i femte klass, ha?)

introduktion

Struktureringen av idrottsprestanda förstås som en typ av modellering.
En modell ser sig själv som en nedskalad bild av verkligheten som hänför sig till de väsentliga aspekterna av originalet.
3 typer av modeller:

1. Deterministiska modeller
2. Indeterministiska modeller
3. Kombinerade modeller

1. Deterministiska modeller möjliggöra en fullständig förklaring av den atletiska prestationen. Således kan skillnader i tävlingsprestanda förklaras 100%. (T.ex. 400 meter sprint: uppdelning av den totala tiden till 4 100 meter gånger)

t400 = f (t1, t2, t3, t4)

Fullständiga variansförklaringar är också möjliga inom biomekanik. Således sätter det exakta avståndet i skottet resultat från Starthastighet (V0), av Avgångshöjd (h0) och des Avgångsvinkel (? 0)

2. Indeterministiska modeller ger inte 100% förtydligande av idrottsprestanda. Således resulterar skottet i intervallet från förmågan att (Maximal styrka, Hoppkraft, sprintkraft, explosiv kraft etc.), en exakt bestämning av tävlingsprestanda är inte möjlig.

wball = f (MK, SK, EK etc)

3. Kombinerade modeller ge en exakt förklaring / förklaring av varians på högsta nivå, endast ofullständig förklaring av varians på lägre nivåer.

Strukturförfarande

Struktureringen av idrottsprestanda är uppbyggd i tre oåterkalleliga steg:

1. Hierarki enligt funktionsgrupper
2. Relationer av intern ordning
3. Prioritering av påverkande faktorer

1. Hierarki enligt funktionsgrupper

Hierarkiseringen av atletisk prestanda förstås som klassificering av partiella prestationer / påverkande variabler i olika förklaringsnivåer som är irreversibelt byggda på varandra. (Vilka egenskaper är viktiga för föreställningen)
Hierarkin är det första steget i utbildningsvetenskapens prestationsdiagnostik och sker i vertikal riktning. Ju högre, desto mer komplex. Hierarkin är baserad på vetenskaplig-teoretisk Överväganden.
2 Lämpliga modeller för hierarkisering är:

1. Avdragskedjor (BALLREICH)
2. Servicepyramider (SISTA ELDER)

2. Relationer av intern ordning

Detta steg hänför sig till förhållandet mellan de individuella påverkande variablerna inom en nivå och förhållandet mellan de påverkande variablerna mellan nivåerna:

• nivå-immanent: Förhållanden mellan egenskaperna inom en nivå
• över nivåer: Förhållanden mellan funktioner i olika förklaringsnivåer

När du analyserar förhållandena kommer att vara Korrelationsanalys och Faktoranalys Begagnade.

kort: Om korrelationen mellan de enskilda funktionerna är hög, resulterar detta i en ekonomi av utbildningsbarhet för träningspraxis. (positiva överföringseffekter, t.ex. med träning av maximal styrka, förbättras också explosionsstyrkan)
Exempel 10 slåss: Vilka discipliner i 10-kampen har hög korrelation? - 100 meter sprint och längdhopp förbättras på samma sätt med samma träning. 100 meter och spjutkastet korrelerar mycket dåligt.

• positiva interna relationer (Träningsfunktion A förbättrar funktion B, se ovan)
• negativ intern relation (Träningskarakteristik A förvärrar karakteristisk B, aerob uthållighet och sprintstyrka)
• oberoende egenskaper (Genom att träna karaktäristik A finns det varken förbättring eller försämring)

3. Prioritering av påverkande faktorer

Prioriteringarna för utbildningsmålen skapas. Det handlar om att bestämma de ledande egenskaperna hos en tjänst.
Exempel på ledande egenskaper är:

• Uppgångshastigheten i längdhoppet utgör cirka 2/3 av tävlingsprestanda --> Långhoppare måste därför ha en hög sprintförmåga
• Den maximala kraften är 3/5 av skottet --> Skottputtare måste därför fästa stor vikt vid att träna sin maximala styrka.

Målet är att skapa en prioriteringskatalog som bestämmer träningsförmågan, men observera: ordningen på träningsmålen och ordningen för de enskilda påverkande faktorerna behöver inte matcha i prioriteringskatalogen. En påverkande faktor är bara meningsfull om den kan tränas.

Fyra steg för att prioritera påverkande variabler (inte vändbar):

1. Bestämning av alla hypotetiska prestationsrelevanta egenskaper. (Vad kan vara viktigt? Inte vetenskapligt bevisat!)
2. Bestämning av alla logiskt prestandarelevanta egenskaper. (Är uppenbara)
3. Bestämning av alla empiriska och statistiska resultatrelaterade egenskaper. (Betydelsen bevisades genom variansanalys eller analys av korrelation)
4. Bestämning av sekvensen för de empiriskt-statistiskt relevanta egenskaperna. (Detta är katalogen över prioriteringar: bestäms av korrelationskoefficienter, medelskillnader mellan prestandagrupper uttryckta i standardvärden, regressionskoefficienter från multipel korrelations- och regressionsanalyser)

Ytterligare två steg för att prioritera utbildningsmål:

5. Bestäm de funktioner som bara ska optimeras och de som kommer att maximeras. (De fler förhållandena. Exempel på maximal styrka: det måste vara maximalt för viktlyftare, endast optimalt för sprinter)
6. Bestämning av utbildningsbarheten för egenskaperna. (Till exempel är kroppsstorlek särskilt viktig i basket, men träningsbarhet är 0. Endast påverkande variabler som kan tränas är vettiga. Skillnad mellan: förmågsspecifik, åldersspecifik, könsspecifik och kvalifikationsspecifik)

Sammanfattning

Struktureringen av idrottsprestanda är nödvändig för optimal träning i träningspraxis. Endast de som förstår hur prestanda kommer fram kan förbättra tävlingsprestanda genom korrekt träning. Först och främst bestämmes de individuella påverkande variablerna i hierarkin för att analysera förhållandena mellan egenskaperna i det ytterligare steget i den interna ordningen för att kunna skapa en katalog över prioriteringar i det sista steget.